pauzan

Svar: Jag har två riktigt gammla vänner. Dock träffas vi inte alls regelbundet längre, men vi har fortfarande kontakt och träffas då och då. Även trots att vi inte träffas ofta så kommer dom här två personerna alltid att betyda väldigt mycket för mig för dom har varit en sån stor del i mitt liv. Frida och Carolina är mina äldsta vänner. Frida och jag var dom ultimata bästa vännerna när vi var små, vi bodde grannar sen vi föddes upp til 10-11 års ålder? om jag minns rätt. Vi umgicks näst intill varje dag. Sov över hos varandra varje helg och så vidare. Vi delade även "kompishjärta" (hahaha) ett flertal gånger. Som vi då tyckte var den största symbolen för vår vänskap. Sen en dag flyttade vi båda två på längre avstånd från varandra, hon hamnade i en annan lägenhet i västhaga och jag uppe på stan. Sen började hon även rida vilket tog upp större tid av hennes fritid vilket gjorde att vi träffades mindre och mindre för varje år som gick. Och vi har väl vuxit ifrån varandra lite, eftersom vi inte träffats på ganska länge. Men vi ska försöka återta vår kontakt och träffas senare i sommar när jag slutat jobba. Vilket jag ser fram emot.

-

Sen har vi Carro. Vi gick på samma dagis, sedan gick vi i samma klass från lekis upp till sexan. Och sen parallel klass nu på Gummaelius. Våra mammor började umgås då dom träffades på dagis när dom lämnade oss om mornarna. Och dom är en idag jävligt bra vänner. Vilket gjort att jag och Carro umgåtts väldigt mycket också genom åren som varit, även min storebror och hennes storebror är jämngammla och var kompisar som yngre. Våra familjer har gått ihop väldigt bra och vi har sen ganska långt tid tillbaka firat nyår tillsammans. Och på senare år kräftskiva. Vi kommer även på varandras födelsedagar och har många grillkvällar om sommrarna. Vi har också några gånger varit vid deras sommarstuga, åkt till liseberg tillsammans och semestrat en vecka i skåne för bara nåt år sen. Så även om Carro och jag inte umgås med varandra på det sättet på fritiden så träffas vi ändå rätt ofta på grund av våra mammors vänskap. Och när vi väl träffas på t.e.x en grillkväll, och om det bara är för en timme, så är det som om vi skulle umgås varje dag. Carro är en så gullig person och när vi väl träffas kan det bara bli så att vi lägger oss i sängen på sidan mitt emot varandra och bara prata om allt mellan himmel och jord. Vi är som systrar.

Dom här två personerna är en del av min barndom och jag är glad att jag fått dela den tiden med dom. Dom kommer alltid att betyda massor för mig. Alltid.

Sen för att komma till fråga två så skulle jag nog inte vilja svara på hur den perfekta killen ser ut. Jag har ju pojkvän så det skulle kännas knepigt ifall han läste det. Så länge killen är social, omtänksam, har humor och är spontan så faller jag nog ovavsett utseende. Eller okej...han måste se bra ut. Men han måste inte vara den perfekta drömkillen som kommer ridande på en vit häst. Personligheten är det största pluset hos en kille. Eller en människa överhuvudtaget. Och har en kille en bra personlighet så blir han på så sätt ännu snyggare i mina ögon. Tror det är så för de flesta. Utsidan ger insidan en chans, men det är insidan man i slutändan faller för.