Mirror, mirror on the wall...

Jag är rädd för speglar. Då menar jag inte att jag är rädd för min egen spegelbild eller något sådant, och klart jag kollar mig i spegeln, men jag har vissa speciella tankar om dom. Nu ska ni få höra..

Jag kan börja med att berätta om när jag var i sommarstugan för bara några veckor sedan. Det finns ett rum, med en säng där jag sover och mitt emot sängen hänger en liten spegel. Nu tror ni jag ska dra världens spökhistoria, men det är inte alls så. När jag kom dit så såg jag att den hängde där. Och vad jag hört ända sen jag var liten är att man inte ska sova mitt emot speglar, vet inte varför riktigt men iallafall. Jag fick panik när jag skulle lägga mig för att sova, jag kunde bara inte ha den där. Så jag plockade ner den och gick och la den i köket på en stol. Sa det även till min mormor att jag gjorde det. Efter jag lagt mig, cirka 50 min senare var jag fortfarande vaken trots att jag var övertrött. Kände mig jätte orolig och hade ångest. Så när min mormor kom in för att säga godnatt, bad jag henne att flytta på spegeln och lägga den någon annanstans. Och när hon väl gjort det så somnade jag direkt.
-
Nu undrar ni över poängen med historien? Det finns ingen. Det var bara en bra början och nu ska jag komma till varför speglar skrämmer mig, och varför jag fick sån ångest över att den hängde där.

Som många av mina vänner redan vet är att jag ända sen jag var liten har varit med om andligheter. Jag har sätt, jag har hört, jag har känt. När jag var runt 7 års ålder började jag drömma sanndrömmar, alltså saker som sedan händer. Varje natt grät jag och hade panik attacker, jag ville inte sova själv i mitt rum. Nu ska jag vara ärlig och säga att jag växte upp med att sova med min mamma. Hon bodde ändå själv, så vi sov tillsammans i hennes dubbelsäng. Det tog jätte lång tid för mig att lära mig sova själv på grund av att jag hade besök från sånt som egentligen inte existerar. Det vill säga andar. Det skulle ta mig en evighet att berätta vad jag varit med om och ni skulle antagligen sluta läsa innan texten var slut. Men för att fortsätta...på min mamma sida är väldigt många mediala, synska eller som dom vill säga, man har en gammal själ. Jag vet en syssling jag har som när han bara var 3 år gammal drog historier och berättade om istiden. Hur låter inte det? Tillbaka till mig, jag är jätte glad att jag lämnade lägenheten jag växte upp i. Visst det finns underbara minnen därifrån, dagtid. Men nattid. Då var det hemskt, jag har aldrig mått så jävla dåligt. När jag väl flyttade därifrån började jag istället drömma mardrömmar konstant. Varje natt. Jätte många av dessa drömmar utspelar sig i just den lägenheten jag flyttade ifrån. Jag vet flertal drömmar jag haft om att jag varit inne på ena toaletten i den lägenheten och jag böjt mig framåt för att bortsa tänderna, och när jag tittar upp ser jag ansikten i spegeln ovanför handfatet. Och jag är så rädd men kan inte gå därifrån. I en annan dröm stod jag i en dusch hos farmor och draperiet flyger upp och jag blir kraftigt puttad framåt, och framför duschen är en jätte stor spegel, jag flyger in i den och ser blodiga ansikten och ögon. En tredje dröm var att jag ställde mig framåt lutad mot en spegel och hörde röster komma därifrån. Och så vidare. Vill ni veta vad jag tror om speglar? och vad jag får för mig efter dessa drömmar jag haft?
-
Jag tror att speglar är portaler. Finns det andar i ens hus/lägenhet så kommer dom in och ut ur spegeln. Jag vet, jag vet vad ni tänker. Men det är vad jag tror. Det känns som om jag tittar tillräckligt länge på spegeln så kommer jag tillslut se något som inte ska vara där. Och det känns som om jag lutar mig framåt för att tex tvätta ansiktet, så kommer jag att känna nån röra vid ovan sidan på mitt huvud eller att när jag tittar upp igen står det någon där i spegeln. Och vänder jag mig om så jag har ryggen emot den så känner jag mig iakttagen. Så för att komma tillbaka till min första historia, så tog jag ner spegeln för att det känns som om någon kollar på mig medans jag sover, eller så vill jag inte vakna upp och se någoting där. Man kan inte heller slappna av för jag få för mig att det ska sticka ut en hand och greppa tag i min fot. Jag är nog en av dom få tjejer som inte har en spegel i sitt rum. Jag skulle inte fixa det. Aldrig. Skulle inte klara av att sova. Skulle inte klara av att gå förbi utan att titta så jag inte ser något. Ni minns också att jag skrev att jag bad mormor flytta på spegeln, trots att jag redan lagt den på ett bra ställe? Jag ville inte vara den som flyttat på den. Från där den skulle vara. Som om det inte var okej att den togs från dess plats. Kändes bättre när mormor tagit i den efter mig.
-
Så det är därför jag är rädd för speglar. Jag tror att det finns någonting bakom spegeln (alltså i själva speglen) som ser dig, men som du inte ser tillbaka.


Publicerat: 2011-06-08 @ 22:20:41


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0